Pinebox Serenade

This article (slightly revised) is available in English here

Pinebox Serenade är från Denton, Texas, se hemsida http://www.pineboxserenade.com/
Denton är för övrigt ett viktigt kluster i ”Gothic Country”-världen.
Pinebox syftar - såvitt jag kan förstå - i amerikansk slang på den enklast tänkbara kistan vid begravningar. Pinebox Serenade är ett klockrent bandnamn för ett ”gothic country”-band, eller ”gothic americana” eller ”goth-grass” som är andra vanliga etiketter på bandet.

Pinebox Serenade startades år 2003 av Chris Welch (gitarr och sång) och Patrick Newkirk (mandolin och sång) som en akustisk trio med bluegrass-inriktning. I dag består gruppen av ytterligare fem medlemmar: Holly Manning (fiol), Tyler Adams (bas), Cris Ott (steel gitarr, cello), Nick Foreman (banjo, dragspel och sång) och Jeff Barnard (trummor). Flera av medlemmarna är även engagerade i andra grupper/konstellationer som spelar rockmusik på Denton-scenerna. Pinebox Serenade’s musik ligger rätt nära rocken så helt apart är det inte. 

Musiken är inte särskild tillkrånglad. Pinebox Serenade stil ligger nära vanlig alt-country med dragning åt det traditionella hållet, men med skillnaden att det ligger slingor av banjo, mandolin och fiol ovanpå. Pinebox Serenade anser själva att de med tiden kommit att utvecklas mot det mer rockigare hållet. Chris Welch (i rutig skjorta mitt på bilden) står för merparten av sången och har en fin och djup baryton. Låtarna är av högsta klass. Med sju bandmedlemmar (och ännu fler instrument) finns en risk för att ljudbilden blir tjock och tillrättalagd, men det är mycket minimalistiskt hållet. En musikkritiker beskriver musiken som ”music that is formed from the dirt of despair, songs of love and rejection, life and death, daily pleasures and hourly pains”. Mycket väl formulerat, tycker jag.

Pinebox Serenade har gjort tre studioalbum ”Pinebox Serenade” (2005), “Let The River Take Them Home” (2008) och The Silent Years (2013). Den första skivan är inspelad och producerad av Brent Best i hans hemmastudio och utgiven på ett mindre skivbolag, Hot Links Records. Den andra skivan är också den inspelad och producerad av Brent Best och utgiven på det numera insomnade skivbolaget, Devil’s Ruin Records. Även den tredje skivan är inspelad och producerad av Brent Best och utgiven av bandet. Särskilt den andra skivan är extremt svår att få tag på (förbannelsen med att ge ut dem på små bolag som sedan läggs ned). Jag har dock efter mycket letande på webben lyckats få tag på den. Let The River Take Them Home fann jag till slut i Graz, Österrike (!), var annars? Jag var nära nervsammanbrott när leveransen drog ut på tiden (18 dagar). Det var också osäkert om det tredje albumet skulle släppas på cd. Jag har varit i mejlkontakt med Chris Welch. Hans besked var lugnande. Pinebox Serenade skulle lägga upp cd:n för beställning på Bandcamp, men sköta distributionen av skivan själva. Det var mycket lugnande besked eftersom jag inte bor i Denton, Texas och cd är mitt format. I oktober 2013 köpte jag ett av exemplaren i första utgåvan (limiterad till 20 exemplar!). På den tredje skivan har bandet rört sig från countryn och mot rocken. Det har tycker jag är lite synd.

 
Omslagen är mycket snygga. På omslaget till Pinebox Serenades första skiva drar en pojke - med ett påtagligt bekymrat ansiktsuttryck - en anka i ett snöre. På baksidan följer pojken ett begravningsfölje bestående av en björn, sköldpadda, elefant, struts, flodhäst och giraff (!) bärande en kista (pinebox). Omslaget är designat av Brian Gibb på Art Prostitute i Denton. Det andra omslaget är ursnyggt. Två genomskinliga hjortar avbildade mot en gråspräcklig bakgrund. På baksidan två armar i medeltida rustning som bildar en romb. Omslaget till ”Let The River Take Them Home” är designat av Agnieszka Ledochowska. Det andra omslaget är snyggt, men inte riktigt i samma klass som de två föregående. Det är designat av Tony Ferraro.

Tonviken i kompilationen ligger på de två första albumen. Pinebox Serenade har med en låt (The Lash) på en av de fyra kompilationerna med The Best Of Dark Roots från Devils Ruin Records (Rodentia I). Det är utan tvekan en kvalitetsstämpel.

Bästa skiva är Let The River Take Them Home.

Bästa låtar är Lost Pines, Snow, OK, Woven Arms, Bottle And Rusty Blade, The Plains, Forgiveness, Witch On The Mountain och The Lash.